Halvering av stödet signal om ny kulturpolitik

Ingrid Carlonberg, rektor på Solna Kulturskola, tycker att det är positivt att kulturstödet inte slopas helt och menar att man inte kan ha orimliga förväntningar på den nya regeringen.
– Jag tror man måste förstå att det är en annan kulturpolitik man får här, och som vi svenskar har röstat fram. Jag jobbar i Solna där det varit moderatstyre de senaste åtta åren. De har ingen riktig kulturpolitik utan de satsar på företagande och näringsliv, det har man varit tydlig med. Gör man det framgångsrikt så kommer det att uppstå en efterfrågan på kultur och så löser man det så. Det är det marknadsekonomiska tänket som gäller, säger hon.

Med SD har det nationalkonservativa perspektivet på kulturen också kommit in.
– Det är oerhört viktigt att ge barn och unga möjligheter att få arbeta med olika uttryck för att utvecklas som konstnärer. Jag tror att vi måste vara nyktra och klarsynta här så att vi inte får för snäv inriktning mot det nationalistiska, säger Inger Carlonberg.

Stödet har ändrats flera gånger

Det extra statliga stödet kom till 2016 för att öka likvärdigheten, stötta kulturskolor med dålig ekonomi och trygga tillgången till lärare. I början handlade det just om 100 miljoner kronor, samma summa som kulturskolorna får nästa år. Därefter ökade anslaget till 200 miljoner – för att under en kort tid helt försvinna under M-KD-budgeten som S och MP fick regera på 2019.
– Då ändrade man sig efter stora protester och tog tillbaka stödet. Det här stödet har betytt så mycket för att kulturskolan, gjort den synlig på ett annat, gett möjlighet till att testa nya saker och ha ett nationellt samarbete. I och för sig får vi vara glada för att stödet inte dras in helt. Men jag tror att det kommer att straffa sig på sikt att dra in på det statliga stöder. Kommunernas ekonomi räcker bara knappt till att betala löner även om det kan se olika ut i olika kommuner, säger Inger Carlonberg.

Många framgångsrika artister och musiker har ofta lyft fram att den kommunala musikskolan la grunden till deras möjligheter att utvecklas och satsa fullt ut. Det som kommit att kallas ”Det Svenska Musikundret.”
– Den kommunala musikskolan betyder så mycket för så många. Inte bara de som blir mest framgångsrika. Den ger möjlighet att utveckla talang och ger chansen också till de som inte har samma förutsättningar, som kanske saknar stöd hemifrån och så. Att dra ner på stödet kommer att straffa sig på sikt, säger Inger Carlonberg.

Omtvistad satsning på speciallärare

Ytterligare en skolsatsning i Tidöavtalet som mött kritik handlar om en satsning på speciallärare. Något som många har pekat på är något bra i sig, men även här har det kommit mycket kritik både när det gäller hur den ska finansieras och innehållet.

Marie Lindin, är biträdande rektor på Hersby gymnasium, Lidingö, och har en bakgrund som specialpedagog. Satsningen på speciallärare behöver inte vara något fel i sig anser hon, men det är inte svaret på att lösa problemet ”ordning och reda”, som den nya regeringen lyfter i sammanhanget.
– Nej, den frågan är något för alla i skolan. Då är det bättre att satsa på fler av våra otroligt duktiga behöriga lärare för att få ännu mer fokus på kunskapsutveckling, kanske ha mindre undervisningsgrupper och sådant, säger hon.

Marie Lindin tycker att förslaget inte verkar alltför genomtänkt, att det är luddigt.
– Speciallärare brinner för att hjälpa elever att komma vidare, att kunna utnyttja den potential som finns i varje individ. Här verkar det mer handla om att ta hand om stökiga elever som skickas ut och kanske sätts i särskilda undervisningsgrupper. Att börja jobba med exkludering igen känns inte bra och någon lösning på ”ordning och reda”-frågan är det inte, säger Marie Lindin.