De enade skolan – genom att dela på ledarskapet

LÄS ÄVEN: Rektorn: Så lyfter jag både barnen och personalen

När dåvarande rektorn på högstadiet i Kolsva, en och en halv mil utanför Köping, blev sjuk tillfrågades Johan Hallberg och Gun-Marie Persson: Kunde de vikariera som rektorer och dela på tjänsten under en tid? De jobbade då i olika arbetslag och kände inte varandra. Gun-Marie Persson var idrotts- och matematiklärare och Johan Hallberg lärare i svenska och SO.

– Det var ett svårt beslut, för bägge två trivdes jättebra som lärare och jag hade aldrig tänkt tanken att bli rektor, berättar Gun-Marie Persson.

Men jobbet gav mersmak och efter några månader kom en ny fråga från förvaltningschefen: Om de skulle förändra något i rektorsjobbet, vad skulle det vara?

– Vi ville göra en gemensam enhet av hela skol­området. Inte uppdelat mellan låg-, mellan- och högstadiet som det var då utan en utbildnings­enhet, säger Johan Hallberg.

LÄS ÄVEN: Så kan du leda empatiskt – utan att hamna i kläm själv

"Fick höra att vi inte skulle dela rektorskap"

Rektorstjänsten utannonserades – med rektorernas förslag om en F–9-skola. De sökte och fick gemensamt rektorskap. Parallellt gick de rektorsutbildningen.

– Där fick vi bland annat höra att man inte skulle bli rektor för sina gamla kollegor. Inte heller dela rektorskap. Så vi är väl exempel på att allt som står i läroböckerna inte alltid stämmer, säger Johan Hallberg och skrattar.

Deras första mål var att skapa en skola utan uppdelning av personalen. Skolområdet har cirka 600 elever från förskoleklass till årskurs 9.

– Vi hade ”diken” mellan låg-, mellan- och högstadiet och det tog flera år att åstadkomma en förändring, berättar Gun-Marie Persson.

Johan Hallberg instämmer.

– Personalen hade olika uppfattningar om varandra, inte bara om lärargrupper utan yrkesgrupper inom skolan. Men vi vill att alla som jobbar här ska känna att de jobbar för samma sak, men i olika uppdrag.

"Högt i tak"

När de efter tre år som rektorer åkte på en gemensam konferens med alla 110–120 i personalen kände de konkret att de nu faktiskt var en skola. Alla var varandras arbetskamrater.

Rektorerna delar kontor, håller dörren öppen så ofta det är möjligt för att finnas tillgängliga och enskilda möten tar de i ett konferensrum bredvid. Med gemensam arbetsplats sparar de mycket tid genom färre möten och snabbare beslut.

– Vi är prestigelösa mot varandra. Annars hade vi nog inte lyckats så bra som vi har gjort, säger Gun-Marie Persson.

– Vi har det väldigt högt i tak här inne och utanför dörren jobbar vi alltid på gemensam front, säger Johan Hallberg.

"Vi visslar fortfarande på väg till jobbet"

De säger sig veta var den andra står i frågor och om de på förhand vet att de har olika åsikter ”laddar de upp lite extra” inför diskussioner, säger de – och skrattar.

Har ni tänkt tanken att en av er kan vilja byta jobb en dag?

– Du fyller ju 65 i år, säger Johan Hallberg skämtsamt till Gun-Marie Persson.

– Jo, men jag kommer ju jobba i ett par år till i alla fall, svarar hon och fortsätter:

– Sedan blev ju du väldigt sjuk för några år sedan …

2017 drabbades Johan Hallberg av cancer och var borta i åtta månader. Han är nu friskförklarad efter sin femårskontroll.

– Jag ringde honom varje dag och pratade om skolan, säger Gun-Marie Persson.

– Det var så viktigt för mig. En del i min rehab var att ha kontakt. Jag blev folkskygg under sjukdomen, vilket är motsatsen till min personlighet. Jag låg där i sjukhuskläder under pågående behandling och det var så viktigt att hon ringde. Även om jag inte sa så mycket vettigt, säger Johan Hallberg, som blir rörd av minnet.

– Det är svårt att sia om framtiden. Här och nu är det bra. Vi visslar fortfarande på väg till jobbet, säger Gun-Marie Persson.

– Men vi är långsiktiga också. Vi lär oss av det som har varit, jobbar här och nu samtidigt som vi blickar framåt. Nu kommer ju pensionsåldern höjas, så om du gör en uppföljning om fem år så kanske vi har Sveriges äldsta rektor här, säger Johan Hallberg.