”Medarbetarnas konflikt blev en öppen konflikt på skolan”

Läs psykologen och professor emeritus, Inga Tidefors, svar på rektorns dilemma här. 

"Mina medarbetare Roger och Sara var väldigt gränslösa och berättade om sitt sexliv både inför mig och sina kollegor efter att de ’gjort slut’. De lämnade ut varandra och omnämnde den andra med grova ord och intima detaljer för att få lojalitet bland kollegorna på skolan.

Jag tänkte många gånger: Vad ska jag med den här informationen till?

Kollegorna Roger och Sara träffades på skolan innan jag blev deras chef. Till en början var deras relation inget större dilemma på arbetsplatsen och de arbetade inte i samma arbetslag. När relationen började knaka i fogarna uppstod en djup konflikt emellan dem. Plötsligt blev jag, som deras chef, och andra kollegor påverkade och involverade i deras stridigheter och kärleksrelation. Deras relation förvandlades från något privat till att skolan användes som en offentlig arena för deras konflikter under flera år.

"Fanns säkert elever som visste"

Jag förde samtal med dem gång på gång om deras olämpliga beteende eftersom deras konflikter påverkade arbetsmiljön även för kollegorna men jag kunde inte som chef be någon av dem att sluta.

Deras smutskastning av varandra gjorde att det uppstod lojalitetskonflikter mellan olika kollegor som påverkade vem som kunde arbeta med vem. Vid gemensamma möten och personalfester blev plötsligt bordsplaceringen en stor apparat. Roger och Sara undvek emellanåt att vistas på samma platser i skolan för att inte stöta på varandra men vid flera tillfällen återupptog de sin kärleksrelation. Kunde jag hävda att någon utsatte den andra för sexuella trakasserier på arbetsplatsen? Frågan var då vem som trakasserade vem.

Jag fick inga indikationer på att eleverna drogs in i konflikten mellan lärarna men elever är ofta väldigt receptiva. Det fanns säkert elever som visste mer än vad jag fick reda på, även om ingen vände sig till mig.

Påverkade arbetsmiljön

När en av dem träffade en ny partner eskalerade konflikten samtidigt som Roger och Sara fortsatte att träffa varandra emellanåt. Ibland hade de även relationer med andra på arbetsplatsen. Jag tyckte att de betedde sig otroligt omoget, men situationen var svår att hantera.

Ibland funderade jag på om jag bara skulle släppa allt eftersom de skötte sina arbetsuppgifter. Samtidigt påverkade situationen både deras och kollegornas välbefinnande.

Även om Saras och Rogers mående inte var arbetsrelaterat så påverkade det arbetsmiljön. Jag satt ofta i långa, uppslitande samtal med dem var för sig och de hade i omgångar svårt med sömn och stresspåslag. Eftersom jag som rektor hade ansvar för deras och andra kollegors arbetsmiljö valde jag att tolka arbetsmiljölagen generöst och lät dem båda två få samtalsstöd hos företagshälsovården vid olika tillfällen.

Valde att sluta

Emellanåt blev jag väldigt trött på dem. De betedde sig som småbarn när de hängde ut varandra och avslöjade saker som sagts mellan dem i förtroende. Det kändes smetigt och olustigt. Dessutom tog det tid och resurser från mig som chef, och även från deras kollegor.

I vissa länder, som exempelvis England, är lagstiftningen tydligare när det gäller relationer på arbetsplatser. Där får medarbetare sluta eller omplaceras. Jag vet inte om det är det bästa, men det ger i alla fall en tydlighet.

Till slut valde jag själv att söka ett nytt arbete och sluta på skolan. Jag hörde senare att Roger och Sara redde ut sin situation.

Jag tänker att det någon gång kan vara okej att som chef hamna i en roll där man nästan blir som en ’mamma eller pappa’ till en medarbetare om hen råkat ut för jobbiga personliga händelser. För mig går dock en gräns vid att behöva ta del av vad som sker i mina medarbetares sängkammare."

Fotnot: Maria, Roger och Sara heter egentligen något annat.