Rektorn om förälderns ilska och våld: ”Kom så oväntat”

LÄS JURISTENS SVAR PÅ ULRIKAS DILEMMA HÄR. 

”Det var en helt vanlig fredag på skolan. Jag hade mycket att slutföra innan helgen. En förälder kom och ville ta del av dokumentation. På elevens nya skola hade läraren sagt till föräldern att barnet låg väldigt lågt inom vissa delar av ett ämne. Det hade även vi tagit upp med föräldern vid utvecklingssamtalen, vid ett flertal tillfällen, men det verkade föräldern nu ha glömt bort. Eftersom barnet inte gick kvar på vår skola kunde jag inte få fram dokumenten utan bara beställa dem från förvaltningen.

Det gjorde pappan jättearg.

”Ilskan kom så oväntat”

Jag förklarade varför och erbjöd mig att beställa dokumenten och skicka dem. Han skulle då få dem inom några dagar i sin brevlåda. Han ville ha dem genast, och skrek: ’Jag ska ha dem NU!’ Jag ringde förvaltningen men handl­äggaren var på semester. Förvaltningen lovade att ta fram papperen till på måndagen. Föräldern nöjde sig inte med det svaret, utan väntade kvar på skolan.

Det kändes märkligt att han blev så arg över att behöva vänta några dagar på en gammal IUP. Det var svårt för mig att förstå att det kunde vara så akut. Han hade blivit arg tidigare vid några tillfällen på skolan. Då tänkte jag att det var en pappa som kunde brusa upp ibland men reflekterade inte mer över det.

Den här gången kom ilskan så oväntat. Det handlade inte om att hans barn hade blivit kränkt eller slaget, utan om att han ville läsa ett dokument. Till slut sa jag: ’Okej, du kan sitta här, men jag kommer inte kunna ge dig några papper i dag.’

Han blev argare och argare och till slut kom han inrusande på mitt kontor och kastade en plastburk i huvudet på mig.

Han ignorerade totalt vad jag hade sagt och satt kvar i tre timmar utanför mitt arbetsrum. Under de timmarna försökte jag visa hur han själv kunde logga in och få fram dokumenten men han insisterade på att det var jag som skulle ta fram dem. Jag förklarade återigen att jag inte kunde få fram dokumenten under dagen. Han blev argare och argare och till slut kom han inrusande på mitt kontor och kastade en plastburk i huvudet på mig. Sedan gick han.

Jag stod kvar och försökte förstå vad som egentligen hänt och hur det kunde bli så här. Det kändes så konstigt.

Efter händelsen skrev jag en tillträdesbegränsning för föräldern. Jag fick blanketten av vår jurist i kommunen. Tillträdesbegränsningen innebar att föräldern inte fick komma in på skolan. Det går inte att stänga av någon för evigt från skolan, men jag kunde stänga av föräldern under en månad. I tillträdes­begränsningen som jag skickade till pappan stod också varför han inte fick komma dit och vilka platser som han var avstängd från på skolområdet. Han fick även telefonnumret till handläggare som kunde ge honom dokumenten på förvaltningen.

Håll möten i extern lokal

Efter det som hänt kändes det ändå bra att jag kunde skriva en tillträdesanmälan. Det var en markering att det inte var okej, så som han hade betett sig. Jag vet inte hur vanligt det är att rektorer använder möjligheten att skriva tillträdes­anmälan. Det borde användas mycket mer än vad jag tror görs i dag.

Det är skönt att vi har väldigt bra säkerhetsansvariga hos huvudmannen. Ett råd som jag har fått är att inte ha möten på skolan med föräldrar som man misstänker är arga för någonting. De mötena bör ske i en extern lokal hos huvudmannen. I det här fallet kunde jag inte förutse att det fanns någon fara.”

Berättat för: Lenita Jällhage

*Ulrika heter egentligen något annat.