Fux rektor är en superskurk på scen

Text: Martin Röshammar  Foto: Stadsteatern

Under repetitionerna av Matilda på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm skadade Robert Fux nacken. Skadan gör att han tvingas bära stödkrage under föreställningarna men det stoppar honom inte från att gå all in. Med löständer, linser, peruk och puckelrygg blir han Agatha Trunchbull, rektorn som gör skoldagen till ett helvete för Matilda och alla andra på skolan.

Fyller viktiga funktioner

– Det här är ju en Roald Dahl-berättelse med all den mustighet och den fantastiska frenesi som han skrev fram i sina böcker. Det finns ingen mellanmjölk utan allt är ritat med stora penslar och karaktärerna fyller viktiga funktioner. Rektor Trunchbull är en arketypisk superskurk och en symbol för väldigt mycket, säger Robert Fux.

Själv fängslades han av Roald Dahls böcker när han var liten. Någon karikatyr ville han inte göra av Agatha Trunchbull, utan han ville hitta ett sätt för barnen i publiken att känna igen vuxenmobbare och förtryckare av olika slag.

– Jag ville inte ha någon avskalad karaktär men jag har byggt in en tvetydighet: rektorn ömsom ler och ömsom skriker. Det finns olika sätt att utöva makt på.

Avstånd mellan vuxna och barn

Robert Fux växte upp på landet utanför Kalmar och i Wien, Österrike, dit han och familjen flyttade när han var tio år gammal.

– Jag har gått i skola både i Sverige och i Österrike och jag tog nog mer från det österrikiska skolsystemet när jag tog inspiration till Trunchbull. Det var väldigt hård disciplin. Man ställde sig upp när man talade med läraren. Hierarkin var stark och tydlig och gymnastiken var väldigt pennalistisk där de som inte lyckades utföra momenten ofta fick utföra andra moment inför hela klassen. Och den gamla släggkastaren Trunchbull använder sig just av redskapsgymnastik som en del av sitt förtryck, säger Robert Fux.

Han lägger dock till att det också fanns fina saker i den österrikiska skolan. Inte minst fick de ta del av mycket kultur, de fick gå på teater och musik, mycket pengar avsattes.

– Men nackdelen var att det var ett sådant avstånd mellan vuxna och barn, mellan lärare och elever. Relationen byggde mer på skräck än nyfikenhet, mer på rädsla än lust och det har jag kunnat använda mig av som Trunchbull. Det här är lite av en katarsis för mig. Jag kan ösa ur min egen källa, konstaterar Robert Fux.

”Hitta glittret i sig själv”

Han har tänkt mycket på sin barndom och på hur det ska vara att vara vuxen. Själv hade han det tufft i skolan, åtminstone emellanåt. Han mobbades och gick ofta med känslan av att vara utsatt. Han som har varit en del av den svenska dragscenen länge, en queerförkämpe, vill nu som vuxen visa att vi alla har möjligheten att vara färgstarka och färgsprakande och glittrande på olika sätt.

– Det handlar om att hitta glittret i sig själv, men också om att förstärka det hos andra.

Robert Fux berättar att vissa vuxna som har sett pjäsen har undrat om de verkligen kan ta med sig sina barn på en musikal som är så mörk och dramatisk. Barn däremot har kommit fram och jublat, hoppat och tjoat och tyckt att det var det bästa de någonsin har sett.

”Barn förstår att det är en saga där den blodtörstiga rektorn måste besegras.”

– Det är en intressant kontrast, den mellan vad vi vuxna tror att barn klarar av och det barnen faktiskt klarar av. Barn förstår att det är en saga där den blodtörstiga rektorn måste besegras. I Matildas värld finns också exempel på den goda skolvärlden där en av hennes största förebilder är lärare. Här har man som vuxen möjlighet att ta med sig den funderingen: Vilken typ av ledarskap vill vi ha på en arbetsplats, påpekar Robert Fux.

Så är en bra rektor

Följdfrågorna kommer snabbt. Vad är en god ledare? När blir ledaren en despot? Hur organiserar vi skolan? Och på vems villkor finns barnen i skolan, är det på vuxnas villkor eller på barnens villkor?

Du som just nu är en riktig skräckrektor på scenen, hur tycker du att en bra rektor ska vara?

– En bra rektor ska brinna för sitt team, för helheten. Från lokalvårdare till förstelärare. Verkligen se skolan som en gemensam plats för både elever och vuxna. Och att brinna för att bryta upp hierarkier som uppstår även inom arbetsgrupper eller mellan arbetsgrupper. En bra rektor ska ha integritet, ett mod att våga ta ansvar, att våga leda och kunna försvara skolan, både den egna skolan och skolan i stort. Sen tycker jag att man ska våga ha roligt. Det är så mycket som är deprimerande just nu och det är hela tiden ändrade förutsättningar med nya betygssystem och nedskärningar, då måste man hitta lusten och sitt inre glitter.