Krönika: Vi måste säkerställa en skolmiljö fri från antisemitism

Jag tar tåget till döden. Tåget slingrar sig fram i sakta mak och det stannar till i små samhällen på vägen mot staden 60 km från Krakow. Efter att ha irrat runt en stund på Krakows tågstation, hittar jag tåget till Oświęcim.

Siktet är inställt på Auschwitz och Birkenau. Mitt lärar-jag ska försöka förstå hur förintelsen kunde äga rum. För att förstå måste statistik omvandlas till människoliv.

Det är en solig och varm sommardag och gräset är grönt. Det är svårt att tänka sig att denna plats tjänat som dödsfabrik. Guiden berättar om mord, splittrade familjer och medicinska experiment. - Här stod vakten och om någon fånge försökte fly, så sköt han.

Ökat antal antisemitiska hatbrott 

När vi står i rummet med barnkläder är det svårt att hålla tillbaka tårarna. Turen går till rum med högar av skor, resväskor, glasögon och husgeråd, bönedukar och barnkläder.

När vi går in i gaskammaren kryper ondskan in på skinnet.
Statistik. Människor. Siffror. Barn. Kvinnor. Män. S e x  m i l j o n e r.
En miljon judar dog där jag står med mina fötter. Exakt, precis, här.

Den 27:e januari varje år yppar vi - aldrig igen och att vi måste minnas för att det inte ska hända igen. Men det har hänt igen. Den sjunde oktober 2023 genomförde Hamas den värsta pogromen på judar sedan förintelsen. Det var cirka 1 200 personer som dödades på en dag och drygt 250 personer togs som gisslan och fördes till Gaza. Än idag är många kvar i Hamas fångenskap.

I en ny bok, ”Antisemitism, historiska, kulturella och pedagogiska perspektiv”, skriver Christer Mattsson och Thomas Johansson att trots att Sverige är ett av världens minst antisemitiska länder har antalet antisemitiska hatbrott ökat varje gång Israel-Palestina konflikten eskalerat. Månaderna efter Hamas terrorattack på Israel ökade antalet anmälningar om hets mot folkgrupp med 500 procent. Hösten 2022 anmäldes 24 brott, hösten 2023 var siffran uppe i 110 hatbrott.

Ger viktig kunskap till lärare

Frågor om Israel-Palestinakonflikten, antisemitiska uttryck och hur vi ska undervisa om förintelsen är svåra frågor som lärare och rektorer brottas med. Hur ska vi bemöta elever och kollegor som uttrycker sig antisemitiskt och hur ska vi undervisa om antisemtism utan att hamna snett. En vanlig kommentar är - jag är semit, och därför kan jag inte vara antisemit. Att prata ett semitiskt språk betyder inte att man är vaccinerad mot föreställningar om judar.

Boken vänder sig till skolpersonal och den ger viktig kunskap till lärare som undervisar om förintelsen och antisemitism. Boken ger verktyg som kommer göra lärare trygga att ta svåra diskussioner. Författarna till de olika kapitlen förklarar på ett föredömligt sätt att antisemitism inte handlar om judar, utan om föreställningar om judar. Vi får inte glömma att det bara är med kunskap som vi kan bemöta antisemitism.

Att judiska elever inte känner sig trygga i skolan är ett underbetyg för Sverige.
Vi som arbetar i skolan måste säkerställa att elever vistas i en skolmiljö som är fri från antisemtisism.

Annars betyder inte undervisning i Om detta må ni berätta någonting. 

Linnea Lindquist, skolledare och fristående skoldebattör, skriver krönikor för Skolledaren.se.

Mer från Linnea Lindquist: 

Det är hög tid för en nationell skolplattform

Bygg en mur runt skolan – freda lärarnas tid

”Vi hamnar i frontlinjen för politikernas oansvariga budgetar”

Vi har inte hela bilden över vilka som äger våra skolor

Till sist finns inget kvar att skära ned på

Inget gör ett barn så stolt som att ha knäckt läskoden

Vi måste slå hål på myten om små klasser

Eleverna flyttar – och vips där försvinner skolpengen

Jensen plockar russinen ur kakan

Systematiskt kvalitetsarbete är en bluff