Ledare: Regeringens förslag går tvärs emot skolans etik

Ledare av Ann-Charlotte Gavelin Rydman, förbundsordförande Sveriges Skolledare, publicerad i Skolledaren nr 7 2024

LÄS ÄVEN: TEMA: Sätt ljus på biträdande rektorer

LÄS ÄVEN: Här manifesterar skolledare mot anmälningsplikt

LÄS ÄVEN: Skolledarens senaste bevakning om uppgiftsskyldighet

Att skolan är en viktig arena även för politiker på nationell nivå har varit tydligt länge. Regeringen har aviserat att de vill gå vidare med lagförslag när det gäller den så kallade anmälningsplikten, som innebär att alla som arbetar i offentlig sektor ska vara skyldiga att anmäla om de kommer i kontakt med barn som inte har rätt att vara i landet. Utöver det vill man också gå fram med ett förslag som innebär att rektorer ska bli skyldiga att anmäla till polisen om man ser något som kanske kan innebära att en elev riskerar att dras in i brottslighet. 

”Samarbetet vi har i dag fungerar oftast bra”

Sveriges Skolledare har markerat tydligt mot båda förslagen. Inte för att vi inte månar om barnens och landets bästa, utan för att den typen av skyldigheter så tydligt går på tvärs med den etik som vi vill ska karaktärisera skolans professioner. Det samarbete vi redan i dag har med socialtjänsten kring elever som riskerar att fara illa fungerar oftast bra och vi ser att det där finns ett tydligt fokus på barnet/eleven och dess förutsättningar att klara sin skolgång. Jag var mycket kritisk mot förslaget om informationsplikten i förbundets remissvar. Jag menar fortfarande att det är en mycket bättre lösning om man vänder på det och tydligt visar att rektor har möjlighet att uppmärksamma de brottsförebyggande myndigheterna på riskbeteenden. Detta görs redan i dag och fungerar bra på många håll. Skolan kan inte isolera sig från omvärlden, men det ligger heller inte i elevernas intresse att skolans fokus flyttas från undervisning till brottsbekämpning. Jag kommer att fortsätta engagera mig i dessa frågor.

”Skollagen bygger på en verksamhetsnära rektor”

Trenden att rektorer får allt fler skolenheter att ansvara för fortsätter. Det blir allt vanligare att det nära ledarskapet på en skola utövas genom en biträdande rektor. Inom förskolan har det tyvärr länge fungerat så. Det är oroande eftersom jag fortfarande aldrig har fått ett bra svar på frågan varför man väljer att inrätta dessa extra ledningsnivåer. Och med ett bra svar menar jag ett som tydliggör att organisationsförändringen syftar till att höja undervisningens kvalitet och att såväl lärar- som skolledaryrket är och förblir attraktiva yrkesval. Jag kan samtidigt se många anledningar till att man inte ska gå den vägen. Den mest uppenbara är att skollagen bygger på att rektor är en verksamhetsnära ledare med tydligt undervisningsnära ledarskap.

”Förväntas göra samma jobb som en rektor”

Att vara biträdande rektor är ett spännande och fascinerande jobb, men våra medlemmar ser också att de många gånger förväntas göra samma jobb som en rektor – utan att ha titeln och lönen. Jag har varit med så länge att jag minns hur diskussionen gick när bestämmelsen om att varje skolenhet endast fick ha en rektor infördes. Det ansågs som otroligt viktigt för möjligheten till ansvarsutkrävande att det inte fanns någon som helst oklarhet kring vem som var såväl formell som reell ledare på en skola. Med nuvarande utveckling tycker jag att vi riskerar att hamna i precis den otydligheten igen. Jag är ibland fundersam över varför inte fler lyfter fram den här problematiken eftersom den så tydligt går stick i stäv mot lagens intention. Men det visar också på nödvändigheten av att vårt förbund finns och att vi gör skolledarnas röster hörda. Tillsammans är vi starka och kan påverka.

LÄS TIDIGARE LEDARE HÄR: 

”Ska vi stoppa våldet måste vi satsa på skolan”

”Det är det pedagogiska uppdraget vi brinner för”

”Tillsammans blir vi skolledare starka”

”Hållbart ledarskap gynnar alla”

”Lönen – viktigaste frågan för våra medlemmar”

”De nya organisationerna utarmar bergreppet skolenhet”

”Skolledare kompenseras inte i lönekuvertet”