Krönika: ”Huvudmännen måste vara ärliga med områdesrektorernas syfte”

LÄS ÄVEN: Här delar rektorerna på ledarskapet i alla grundskolor

Jag var 29 år gammal när jag tog steget att bli rektor. Jag fick höra att jag var alldeles för ung, och att jag inte visste vad jag gav mig in på. I efterhand håller jag med om att jag inte visste vad jag tog mig an. Arbetsmängden chockade mig. Det spelade ingen roll hur effektiv jag tyckte att jag var. Listan på alla måsten blev bara längre och längre för varje vecka. Jag hade drygt 55 medarbetare som förväntade sig att bli sedda, hörda och bekräftade. Eftersom jag var ny i rollen trodde jag att det var normalt att ansvara för så många.

”Inte en 'riktig' rektor”

När jag presenteras som Rektor Linnea är det alltid någon som påtalar att jag inte är en riktig rektor eftersom jag arbetar som biträdande rektor. En av skillnaderna mellan att arbeta som rektor och biträdande rektor är att titeln “biträdande” inte finns i skollagen och därmed får man inte fatta vissa rektorsbeslut. Eftersom titeln inte finns i juridisk mening är det upp till varje huvudman att utforma uppdraget. En del biträdande rektorer har ansvar för budget, rekrytering och arbetsmiljö. De fattar självständiga beslut och leder en skolenhet. Det finns biträdande rektorer som har ett mycket begränsat ansvar och där det är rektor som fattar alla beslut och ansvarar för rekrytering och ekonomi.

”Skulle vara en rektor i ett skolområde”

Jag arbetade som rektor i drygt tio år innan den dåvarande direktören på grundskoleförvaltningen i Göteborg bestämde sig för att det var dags för en omorganisation. I kommunal verksamhet är det kutym att omorganisera vart femte år. Nu skulle det inte längre vara en rektor per skola, utan en rektor i ett skolområde.

Kommunens grundskolor klustrades till skolområden och rollen som områdeschef ersattes av rektor. Många av de befintliga rektorerna blev biträdande rektorer, men med samma ansvar som tidigare. Jag kan förstå att många som arbetat som rektor i 15–20 år tyckte det var konstigt att de plötsligt skulle vara biträdande rektor, men med samma ansvar som en rektor. För min del var den enda förändringen att jag inte längre fick signera åtgärdsprogram och rektorsbeslut enligt skollagen. I den nya organisationen skulle biträdande rektorer vara chef över lärarna och leda utvecklings­arbetet på skolan.

”Gjort exakt samma arbete”

Att klustra skolor i skolområden och göra rektorer till områdeschefer är en trend som sveper över landet. Ett argument är att skolområden kommer leda till bättre samarbete mellan skolor. En fråga som borde besvaras innan man gör en omorganisation är varför områdescheferna inte lyckats få rektorer att samarbeta.

I min roll som biträdande rektor har jag gjort exakt samma arbete som en rektor. Jag har ansvarat för budget, arbetsmiljö, rehabilitering, lärare och övrig pedagogisk personal. Jag har lett utvecklingsarbetet på skolan och samverkat med aktörer i området. Det enda som har förändrats är titeln, och att jag slipper gå på byggmöten.

”Bra om huvudmännen var ärliga”

Det står en elefant i rummet varje gång organisationsförändringar diskuteras. På elefanten står det effektiviseringar, eller på vardagsspråk: nedskärningar.

Det hade varit bra om huvudmännen var ärliga med det egentliga syftet med att ha områdes­rektorer.

Linnea Lindquist, biträdande rektor på Husbygårdsskolan, Stockholm. Fram till i våras arbetade hon som biträdande rektor på Hammarkullsskolan i Göteborg.

Denna krönika publicerades i Skolledaren nr 7 2024.