Så vände rektor Marco den utsatta skolan

Text: Lenita Jällhage

LÄS ÄVEN: Så sätter rektor Gezim fokus på det friska i förskolan

LÄS ÄVEN: Rektorns satsning på fritidshemmet ger resultat

LÄS ÄVEN: Erfarna skolledarens uppdrag: En tryggare skola

När Marco Damgaard började som vice, alltså biträdande, rektor på Tingbjerg skola för drygt tio år sedan klassades stadsdelen Tingbjerg, i Köpenhamns utkant, som ett tufft så kallat ”getto”.  I Sverige skulle det ses som ett särskilt utsatt område. Det rådde en stor stigmatisering.

– Den allmänna sanningen, berättelsen om Tingbjerg, var att om du växer upp här så kan du inte bli något, säger Marco Damgaard.

Marco Damgaard sökte tjänsten som biträdande rektor på skolan för att vidare­utveckla samarbetet mellan skolans lärare och pedagoger, vilket är den danska yrkestiteln för lärare i fritidshem. Ett arbete som redan hade påbörjats.

– Genom det tvärprofessionella samarbetet fokuserade vi både på barnens ämneskompetens och deras personliga och sociala kompetens för att få ett helhets­perspektiv på eleverna, säger han.

Under sina första år på skolan var han mycket ute bland eleverna och personalen och förde samtal med föräldrarna.

– Jag märkte att de som i högst grad understödde berättelsen att man inte kan ha någon framtid i Tingbjerg var de som bodde här, föräldrar och medarbetare.

”Det viktigaste för att få till en förändring på en skola som vår har varit att ändra vårt mindset som vi har på barnen. Självklart behövs även en del resurser och politiska beslut men det hela startar med att alla som arbetar med barnen tror på barnen och har höga positiva förväntningar på dem”, säger rektorn Marco Damgaard på Tingbjerg skola i Köpenhamn. Foto: Mathilda Ahlberg

”Demokratisk bildning kommer i första hand”

När Marco Damgaard tog över som rektor på skolan 2017 gjordes Tingbjerg­undersökningen. I den svarade alla elever i årskurs 7 till 9 anonymt på frågor om hur de hade det i livet. De fick också frågor om kriminalitet och om de, eller andra elever, varit med i ett gäng. Även samtliga medarbetare och föräldrar svarade. Föräldrarna, lärarna och pedagogerna trodde att mellan 50 och 60 procent av eleverna tyckte om att gå i skolan.

– I själva verket visade undersökningen att 93 procent av eleverna tyckte om att gå i skolan. Det visade att vi hade missvisande föreställningar och negativa förväntningar på eleverna. Vi behövde ändra vårt synsätt och arbeta systematiskt med våra förväntningar på barnen, säger Marco Damgaard.

Han upplevde att skolan hade tappat sin grund i den danska folkeskolen, grund­skolan, med dess utbildning som kärna och de värderingar som den danska skolan står för. Marco Damgaard menar att man tog en del missriktad hänsyn som innebar att man gjorde barnen en björntjänst.

– Självklart finns det en del skillnader mellan nationaliteter. Det hyllar vi hela tiden. Men den demokratiska bildningen kommer i första hand. Oavsett kulturell bakgrund ska man delta i all undervisning som är obligatorisk. Efter att vi talat klarspråk om vilka förväntningar vi har på varandra har vi fått större respekt.

Rektor Marco Damgaard i skolans matsal. Med hjälp av skolans ”skolbestyrelse”, som består av bland annat vårdnadshavare, har han kunnat vara tydlig med hur skolans matserveringen fungerar. Som att man serverar både vegetariskt, halalkött och griskött. Foto: Mathilda Ahlberg

Bitvis tuff resa

På skolan ska flickor och pojkar exempelvis delta i integrerad idrottsundervisning, även simning. Alla elever deltar i kristendomsundervisningen, där alla religioner ingår och inte bara kristendom.

Förändringarna har ökat skolans attraktionskraft. När Marco Damgaard började på skolan var det bara 33 procent av det möjliga elevunderlaget i området som började i skolans förskoleklass. Nu är det mer än 60 procent av elev­underlaget.

Men det har varit en bitvis tuff resa. Ungefär hälften av lärarna och pedagogerna valde att sluta själva eller blev uppsagda. 

– Alla behövde tänka efter om de hade lust att arbeta kvar. En del var inte heller tillräckligt skickliga för att klara utmaningarna. Som ledning är det viktigt att våga ta tag i problemen annars påverkas arbets­gemenskapen, säger han.

”Lärarna känner att de lyckas med kärnuppdraget”

Arbetet på skolan har skett i växelverkan med samhället i stort. Det har skett politiska satsningar när det gäller bostäder, sysselsättning, utbildning och i den sociala politiken. Skolan har fått extra anslag för att kunna erbjuda familjer gratis fritidsaktiviteter för barn och unga vilket annars kostar pengar.

Skolan har också fått extra anslag för att ha två lärare i klassrummen i vissa ämnen. Lärarna har bra löner men Marco Damgaard menar att det inte är det viktigaste incitamentet för att locka bra lärare.

– Jag tror att det viktigaste är att lärarna här känner att de lyckas med kärnuppdraget – att vara lärare.

Allmännyttiga bostadsföreningar stöttar så att skolan kan erbjuda elever ”fickpengsjobb”. Jobben handlar bland annat om att äldre elever följer yngre till och från skolan. Elever i 14–15-års­åldern tränar läsning ett par gånger i veckan med 7–8-åringar, med stöd av lärare som är utbildade vägledare i läsning.

– De äldre får lära sig att ta ansvar och de yngre blir markant bättre på att läsa och lär känna de äldre eleverna.

Mycket har hänt i området Tingbjerg, parallellt med arbetet på skolan. Här har sociala satsningar och nybyggnation hjälpt till att ändra områdets karaktär. Foto: Mathilda Ahlberg

Stöd av föräldrar

Något som varit viktigt för att förankra besluten har varit föräldrarna som sitter med i ”skolbestyrelsen”. En skol­bestyrelse fungerar som en länk mellan ledningen, lärare, elever och föräldrar.

– Skolbestyrelsen är också bra på att ställa krav och ha förväntningar på andra föräldrar. Ordföranden är en stark muslimsk kvinna. Hon kan säga saker på ett sätt som inte skulle vara möjligt för mig, säger Marco Damgaard.

Det kan handla om att förmedla att skolan firar Prideveckan med Prideflaggor och att förklara varför man behöver prata om konflikten som pågår mellan Israel och Hamas. Eller berätta varför skolan serverar såväl vegetariskt som halalkött och griskött.

– Hos oss kan alla få mat som de vill äta men det ska finnas en acceptans för att vi kan äta olika saker och vi ser inte ned på varandra för det. Det vi inte accepterar är när det inte finns plats för alla. Den demokratiska friheten som finns i Danmark håller vi högt, säger Marco Damgaard.