Krönika: Eleverna flyttar – och vips där försvinner skolpengen!

En lärare knackar på min dörr. Jag får veta att en syskonskara med tre elever ska flytta till en annan stad. I samma veva som eleverna lämnar skolan förlorar jag tre skolpengar. Kvar i klassrummet står läraren som får sin lön utbetald oavsett antal elever i klassen. Hyran är oförändrad och i matsalen märks det inte på mängden mat att tre elever har slutat. 
Samma kostnad för löner, mat, elevhälsa och lokaler sprids ut på färre elever. Då ökar skolpengen per elev. Det i sin tur ger klirr i kassan hos friskolorna eftersom de får lika mycket skolpeng per elev som kommunen ger till sina egna skolor.

Kommunen måste hantera kostnader för variationer i elevkullarnas storlek, att tillhandahålla skolplatser i alla geografiska delar av en kommun, och den fria etableringsrätten för friskolor. Friskolor får med andra ord betalt för kommunens ansvar. Addera ett statligt uppdrag som hela tiden sväller och årliga nedskärningar på det. Det är inte konstigt att kommuner sitter i en knivig ekonomisk situation.

När jag har uppföljning med min ekonom är det stående samtalsämnet elever som byter skola. Siffrorna i budgeten skiftar från grönt till rött. Från överskott till underskott. När jag scrollar mitt flöde på X (Twitter) läser jag kommentarer att det är bra att elever lämnar dåliga kommunala skolor. Kommentarerna kommer ofta från folk som inte arbetar i skolan. Jag läser att Sverige har ett bra skolsystem eftersom föräldrar har möjlighet att rösta med fötterna. Jag försöker hålla en god ton även om jag helst vill skrika rakt ut.

Vad en dålig respektive bra skola är, det är det ingen som vet. Vi kan inte titta på betygen för att slå fast att en skola är bra eftersom vi har betygskorruption. Vi kan inte lita på föräldraenkäter eftersom skolan har blivit en serviceinrättning där kunden alltid har rätt.
När jag läser rapporter från Skolinspektionen om en friskola som nyligen öppnade i min stadsdel läser jag om elever som inte får stöd och stora problem med trygghet och studiero. Anses den, trots alla brister vara en bra skola bara för att det är en friskola?

Kommunerna kan inte stoppa etableringar av skolor som inte behövs. De får bara yttra sig. När jag gick igenom samtliga beslut från Skolinspektionen ett år visade det sig att noll friskolor fått avslag med hänvisning till hur etableringen påverkar kommunens ekonomiska situation.

I Göteborg har friskolor ansökt om etablering och expansion motsvarande 3 000 grundskoleplatser. Det är fler skolplatser än den förväntade ökningen av elever de kommande fem åren. Man behöver inte vara ekonom för att förstå konsekvenserna för kommunerna som kommer av den fria etableringsrätten. Grundskoleförvaltningen skriver att om alla nya platser i friskolor öppnas så kommer det få konsekvenser för kommunala skolor.

Grundskoleförvaltningen har yttrat sig till Skolinspektionen och de skriver syrligt att - förvaltningen bedömer dock att Skolinspektionen inte kommer att väga in de konsekvensbeskrivningar som finns i förvaltningens förslag till remissvar i sin bedömning.

Göteborgs stad fick rätt i det. Skolinspektionen bryr sig inte om konsekvenserna för elever i den kommunala skolan när de beviljar tillstånd för nya friskolor.  

Den fråga som hänger i luften är vad politikerna tänker göra åt problemet.

Linnea Lindquist, skolledare och fristående skoldebattör, skriver krönikor för Skolledaren.se under våren 2024.