Krönika: Jensen Education plockar russinen ur kakan

Text: Linnea Lindquist

En kväll för cirka ett och ett halvt år sedan skrollade jag mitt flöde på sociala medier. Marcus Larsson på Tankesmedjan Balans hade lagt ut ett brev som föräldrar på den kommunala Påvelundsskolan i Göteborg fått hemskickat. Brevet kom från friskolekoncernen Jensen Education. 
I brevet stod det att ”… detta brev riktar sig främst till er som önskar mer. Kanske anser ni att ert barn inte får tillräckliga utmaningar eller att tempot är för lågt, kanske tycker ni att det är för stökigt i klassrummet, kanske önskar ni en mindre skola där alla håller ihop och stöttar varandra.”

I brevet insinuerar de att Påvelundsskolan inte ger eleverna utmaningar och att alla inte håller ihop och stöttar varandra. Det är för att Påvelundsskolan är en skola i ett socioekonomiskt starkt område med bra resultat som Jensen vill åt eleverna. Ni kanske kommer ihåg när rektorn på Jensen skröt i ett brev som var riktat till föräldrarna att de nått toppen. Han glömde nämna att de har bytt ut elevunderlaget.

Rektorn har jobbat hårt för att nå sitt mål. Läsåret 2015/2016 hade 49 procent av eleverna föräldrar med eftergymnasial utbildning och 55 procent hade utländsk bakgrund. Fem år senare var målet nått. Då hade 81 procent av eleverna föräldrar med eftergymnasial utbildning och 20 procent av eleverna hade utländsk bakgrund.  Det är raskt marscherat.

Tillvägagångssättet blottar ett systemfel. Friskolors metoder för att locka till sig elever är med nuvarande lagstiftning oreglerat. Det är fritt fram för friskolor att göra reklam för sina skolor vilket i sig inte är något konstigt. Problemet är att det är tillåtet att använda marknadsföring för att sortera ut elever. Det betyder att man försöker locka till sig elever som är billiga att undervisa. Jensens agerande i Göteborg är ett bevis på att man aktivt plockar russinen ur kakan. Det har lönat sig.

Varje ny elev genererar en extra skolpeng och därför är det angeläget för alla skolor att locka till sig så många elever som möjligt. Om de kommer från akademiska hem vill säga.

Kommunala skolor omfattas av offentlighetsprincipen. Den ger var och en rätt att begära ut offentliga handlingar. När rektorskollegor frågar mig om man verkligen får begära ut listor på vilka elever som går på vilka kommunala skolor, är svaret Ja. När jag får frågan om man får skicka reklam till särskilt utvalda elever är svaret Ja. 

Vilka skolor eleverna går på är en offentlig handling så det är bara att kontakta registratorn på kommunen. Inom någon dag kommer listor på vilka elever som går på vilken skola. Nästa steg är att ta reda på var eleverna bor och sedan skicka riktad reklam.

När jag frågar föräldrar i Rinkeby och Hammarkullen om de får reklam från friskolor skakar de på huvudet och svarar att ”Nej, det får vi aldrig”.
När jag ställer samma fråga till föräldrar i socioekonomiskt starka områden suckar de och berättar att de drunknar i reklam från skolkoncerner.

Skolkoncernernas försäkran om att de inte väljer sina elever ekar därför tomt. Det behöver regleras hur man får göra reklam. All reklam ska vara gemensam för alla skolor i en kommun – inte riktade till specfika områden.