Logo
Linnea Lindquist foto: Marcus Gustafsson

Linnea Lindquist, skolledare och debattör, skriver om sina erfarenheter av lovskola. Foto: Marcus Gustafsson

Krönika: ”Inget gör ett barn så stolt som att ha knäckt läskoden”

Publicerad: 2024-05-28 16:43

Krönika. ”Även om det inte går att veta hur skolresultaten i slutändan påverkas av lovskola är det en viktig insats. Det finns inget som gör ett barn så stolt som när de knäckt läskoden”, skriver skolledaren Linnea Lindquist.

LÄS ÄVEN: Här ordnas lovskola för de yngsta eleverna

För eleverna i utsatta områden är tid en viktig faktor när man ska lära sig att läsa och skriva. Tiden de är i skolan är begränsad vilket gör att de inte får tillräckligt med mängdträning. 

Jag låg vaken en natt för sex år sedan och funderade på om det fanns något ytterligare jag kunde göra för att hjälpa eleverna med läsningen. Jag kom på att jag inte har testat lovskola på lågstadiet. Jag berättade om idén för en rektorskollega som svarade att – det behöver man inte ha. Det stämmer förvisso, men när jag läser skollagen står det inte någonstans att man inte får erbjuda lovskola för de yngsta eleverna.

Sagt och gjort. Jag började googla för att se om det fanns någon lågstadieskola i Sverige som testat men jag fick inte någon träff.

Jag bestämde mig för att uppfinna hjulet själv.

”Inte haft några problem att rekrytera”

Min första nöt att knäcka var vilka som ska undervisa. Lärarna har ju sin ferie under sommaren. Jag bestämde mig för att anställa lärarstudenter som är i slutfasen av sin utbildning. Det finns flera fördelar med det. Lärarstudenterna får prova på läraryrket. De får under sex veckor leda en klass, ha kontakt med föräldrar, genomföra screeningar och planera undervisning. En annan fördel är att jag som rektor får ett guldläge vid rekryteringar. Jag får se lärare, som jag eventuellt ska rekrytera, i undervisningssituationer. Sedan jag startade lovskola på lågstadiet har jag inte haft några problem att rekrytera lärare. De står på kö för att få arbeta hos oss.

”Svaret chockade mig”

Den andra nöten var omfattning och organisation. Eftersom jag arbetar med elever som är svaga i svenska språket bestämde jag mig för att erbjuda lovskola under sex veckor, fem timmar per dag. Det blir 150 timmar extra läsundervisning. På det första mötet med lärarstudenterna frågade jag om de fått lära sig hur man lär elever att läsa på utbildningen. Svaret chockade mig.

De hade förvisso läst om läsning och fått olika metoder presenterade för sig men de hade inte lärt sig wiki-how to, alltså steg för steg hur man gör. Jag var inte lika kunnig i läsinlärning då, som jag är i dag, sex år senare. Vi var i alla fall överens om att vi skulle använda ljudningsmetoden.

”Föräldrarna står i kö”

Den tredje och sista nöten var hur vi skulle få föräldrarna att vilja skicka sina barn till lovskolan. Det var trots allt sommarlov och några hade planerat att resa till hemlandet på semester. Klasslärarna gjorde en heroisk insats med att övertyga föräldrarna om att lovskola är bra för deras barn. Det var sommaren 2018. Nu är läget ett annat. Vi behöver inte försöka övertyga föräldrarna, de står i kö för att barnen ska få plats i lovskolan. Tack vare Madeleine Olssons stiftelse för utbildning har vi kunnat skala upp lovskolan och de senaste tre åren har vi kunnat erbjuda lovskola till fler skolor i mitt stadsområde.

Även om det inte går att veta hur skolresultaten i slutändan påverkas av lovskola är det en viktig insats. Det finns inget som gör ett barn så stolt som när de knäckt läskoden.

Lovskolan gör sommarlovet till ett läslov och det är det enda argument som behövs för lovskola på lågstadiet.

Linnea Lindquist, skolledare och fristående skoldebattör, skriver krönikor för Skolledaren.se under våren 2024. Denna krönika publicerades först i Skolledaren nr 4.

Lovskola Krönikor