Forskaren: Så viktig är rektorn för barnens språkutveckling

Text: Anna Wahlgren

Språket utgör grunden för tänkande och påverkar både en människas sociala förmåga och relationer. Det är en grund­läggande rättighet att barnen får med sig en god språkutveckling. Och en stor del av ansvaret vilar på förskolorna, menar Ann S. Pihlgren, doktor i pedagogik och forskningsledare vid Ignite Research Institute, och som också har jobbat som rektor. 

– Språket är jätteviktigt och det är därför det har en särställning i läroplanen. Språket och tanken hör ju ihop. En människa kan inte tänka mer avancerade tankar om hen inte har ett språk. Språket påverkar alltså lärandet i alla andra ämnen, och därför är språkutveckling något som förskolerektorn behöver prioritera. Förskolan spelar en otroligt viktig roll, inte minst för barns utveckling av ordförrådet.

Ann S. Pihlgren har forskat på ledarens roll för språkutvecklingen. Bland annat har hon gjort forskningsbaserade utvärderingar av språkplaner i bland annat Nacka kommun och Stockholms stad. Just nu jobbar hon som konsult i Ljusdals kommun, där ett större språkutvecklingsarbete har initierats.

Kartläggning 

Men hur ska rektorn gå tillväga då? Jo, att förstå att man själv är en nyckel­figur är en bra början, menar Ann S. Pihlgren. Den här uppgiften går inte att överlåta till andra hur som helst. Sedan bör man göra en kartläggning av situationen på förskolan.

– Vad behöver vi, på just den här för­skolan, lägga krut på? Enligt Skol­inspektionen är det inte alltid så det fungerar inom svensk förskola. Ofta gör man det som grannen gör, eller det som ligger i tiden. Men för att arbetet ska lyckas är det nödvändigt att rektorn skaffar sig en uppfattning om vad just den här specifika förskolan behöver. Alla förskolor har ju sina utmaningar. I områden där många barn har ett annat modersmål än svenska är det ofta ordförrådet som behöver prioriteras.

”Ofta väldigt luddiga språkplaner”

Därefter bör man skriva en språkplan över hur språkutvecklingsarbetet egentligen ska gå till. Språkplanen är avgörande, trots det verkar det råda förvirring om hur den ska utformas.

– Jag har kikat på otaliga språkplaner i mina utvärderingar, och de flesta av dem är väldigt luddiga. Många upprepar bara det som står i läroplanen, alternativt refererar till den befintliga forskningen. Språkplanen specificerar inte vad just den här förskolan behöver göra för att utveckla barnens språkutveckling. Ännu ett problem är att språkplanen riktar sig till fel personer. Det är ju inte Skolinspektionen eller föräldrarna som planen är skriven för. Den är till för personalen, inte för att tala om hur bra förskolan är.

Var konkret och väldigt tydlig i språkplanen, råder Ann S. Pihlgren. Förklara exakt vad personalen förväntas göra.

–  I kartläggningen har man kanske kommit fram till att högläsning är något som förskolan ska prioritera. Men hur ska det gå till? När ska man läsa? Hur mycket? Och hur ska man försäkra sig om att barnen tar till sig läsningen? Förskole­rektorn behöver vara konkret och ha tänkt ut svaren på alla de här frågorna.

Bryt ned arbetet konkret

Personalen kanske tänker att det är för komplicerat, eller att de inte kommer att hinna med, och här behöver rektorn ha en plan för hur arbetet ska bedrivas. Arbetet får gärna brytas ner i konkreta delar, till exempel att barnen behöver höra högläsning varje dag, och hur länge den stunden ska pågå.

Rektorn får dessutom gärna uttala att hen förväntar sig en förändring i personalens sätt att arbeta.

– På trevligt, svenskt manér är många chefer lite för artiga, och därmed inte tillräckligt tydliga. För att personalen ska förstå måste man vara konkret, typ: ”Jag förväntar mig att ert sätt att jobba har förändrats inom ett år.”

Viktigt med uppföljning

Slutligen behöver förskolerektorn försäkra sig om att arbetet fungerar.

– Att följa upp projektet medan det pågår är avgörande för resultatet. Som rektor tänker man gärna på personalens görande. Vad ska personalen göra? Hur fungerar deras arbete? Det är en tradition inom förskolan att vara fokuserad på personalens görande i stället för barnens lärande, men här är det viktigt att sätta barnen i centrum. Händer det något med barnens lärande? Har de roligt? Deltar de? Förstår de?

Ann S. Pihlgrens egen forskning visar att långa perspektiv är avgörande för att språkutvecklingsarbetet ska lyckas.

– Det vanligaste felet är att projekten är för korta och därmed inte har någon effekt. Om projektet är kortare än ett och ett halvt år ,”vi satsar på språk i vår”, kan man lika gärna lägga ner. De har ingen som helst effekt. Ska förskolan hålla på med språkutveckling så måste alla inblandade ha is i magen.