Linnea Lindquist. Foto: Marcus Gustafsson
Krönika: Vi har inte hela bilden över vilka som äger våra skolor
Det är en svindlande tanke att friskolesystemet kan utgöra ett hot mot rikets säkerhet – och det borde vara skäl nog att reformera skolsystemet i grunden, skriver skolledaren Linnea Lindquist efter att ha läst de omdiskuterade rapporterna från Skolverket och FOI.
Den 17:e augusti 2023 meddelade Säkerhetspolisen att de höjer terrorhotnivån i Sverige. Nu ligger den fyra, på en femgradig skala. Jag är långt ifrån ensam om att tycka att det är obehagligt. Säkerhetspolisen bedömer att hotet främst kommer från islamistiska och högerextrema krafter. Ett tydligt exempel på utländsk påverkan är LVU-kampanjen mot socialtjänsten.
En fråga som diskuterats det senaste året är den säkerhetsrisk som friskolesystemet utgör.
Ja, du läste rätt. Det finns en risk att friskolesystemet kan utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Diskussionen initierades av en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, som handlar om risken med utländsk ägande i svenska skolor. Rapportförfattarna skriver att särskilt sårbar för en antagonist, är den offentliga sektorn eftersom den är avgörande för samhällets funktionalitet och robusta demokratiska institutioner.
Skolpengens konstruktion – en risk
Rapportförfattarna ser inte risker med friskolor, men med hur systemet är utformat.
De menar att skolpengens konstruktion kan göra att utländska aktörer får insyn i kommunens verksamhet. Informationen kan sedan användas i antagonistiska syften. Vi vet inte heller vad utländska ägare använder skolpengen till eftersom friskolor inte omfattas av offentlighetsprincipen. När skolpengen har lämnat kommunens konto har de inte någon kontroll över vad pengarna används till.
Ett annat problem är att det inte går att identifiera nationaliteten på de som äger skolor i Sverige eftersom ägarskapet går i flera led och ofta till flera olika länder. I rapporten beskrivs att man inte kan veta vilka de egentliga ägarna är eftersom de kan dölja sig bakom kedjor av företag och fonder. Ni minns kanske att Skolinspektionen fick ägna mer än ett halvår åt att leta reda på ägarna till Internationella Engelska Skolan.
”En skolgång går inte att reklamera”
Eftersom vi har begränsad möjlighet att begära ut information från andra länder vet vi inte om den information vi får är trovärdig, eller om företagen och fonderna som äger skolor är trovärdiga. En risk som rapporten beskriver är tidsaspekten. Om det tar lång tid att utreda vilka det är som äger skolor går elevernas skolgång parallellt med utredningen och en skolgång går inte att reklamera. Det gör att elever riskerar att bli utsatt för påverkan av antidemokratiska krafter under sin skolgång, som inte går i repris.
”Har inte hela bilden över ägarna”
På 90-talet var det 1,5 procent av friskolorna som drivs som aktiebolag. I dag är den siffran 63 procent vilket gör att mer än hälften av eleverna i friskolor går i aktiebolagsdrivna skolor.
FOI är inte ensam om sin analys av friskolesystemet. Skolverket släppte nyligen en rapport som instämmer i kritiken. De menar liksom FOI att det är bekymmersamt att det i dagsläget är svårt att få en tydlig överblick av vilka de utländska ägarna är. Låt det sjunka in. Vi har inte hela bilden över vilka som äger de skolor som svenska skolelever går i. Det är dessutom så att skolor köps och säljs som vilken vara som helst.
Det är en svindlande tanke att friskolesystemet kan utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Det är faktiskt det enda argument som behövs för att reformera skolsystemet i grunden.
Linnea Lindquist, skolledare och fristående skoldebattör, skriver krönikor för Skolledaren.se under våren 2024.
Mer från Linnea Lindquist:
Till sist finns inget kvar att skära ned på
Inget gör ett barn så stolt som att ha knäckt läskoden
Vi måste slå hål på myten om små klasser
Eleverna flyttar – och vips där försvinner skolpengen