Krönika: ”Vi hamnar i frontlinjen för politikernas oansvariga budgetar”

Kära rektorskollegor!

Vi har kämpat oss igenom ännu ett läsår. Bra jobbat!

Det har varit ett tufft läsår eftersom drygt 95 procent av kommunerna har beslutat att vi ska arbeta billigare. Många av oss har suttit i möten med våra fackliga representanter för att berätta om vilka risker vi ser med nedskärningarna. Vi berättar att våldet mot lärare och övrig personal kommer att öka om nedskärningarna genomförs. Vi säger med emfas att skolresultaten kommer att försämras eftersom de sista timmarna med lästräning försvinner. Det kommer inte finnas någon skolbiblioteksverksamhet eftersom skolbibliotekarien sätts i omställning. Eleverna kommer att läsa mindre och alla ämnen kommer att upplevas som svårare. Innan vi går till beslut om riskbedömningen ska samverkas i enighet eller oenighet berättar vi att sjukskrivningarna bland medarbetarna kommer att öka eftersom det finns noll kronor till vikarier. Riskbedömningarna samverkas i oenighet eftersom våra fackliga representanter aldrig kan gå med på att försämra medlemmarnas arbetsmiljö.

”Vi rektorer står i frontlinjen”

Vi rektorer, vi som står i frontlinjen för politikernas ansvarslösa nedskärningsbudgetar både somnar och vaknar med en klump i magen. Vi vet vad det kommer innebära att lärare måste täcka upp för varandra. Det är vi som kommer få skäll när våldet ökar och det är vi som kommer behöva stå till svars inför arbetsmiljöverket och arga vårdnadshavare.

Vi har också haft ett roligt läsår. Vi har varit med om det där ögonblicket när eleverna går från kan inte, till kan. Vi har hört elever läsa sitt första ord, sin första mening och kanske har eleverna högläst sin första bok - just för oss. Det är i mötet med eleverna som vi påminns om varför vi valde att åta oss ett av de svåraste chefsjobben man kan ha. Jag tror att ni håller med mig om att rektorsyrket är vansinnigt roligt. Eller, det skulle kunna vara vansinnigt roligt hela tiden om vi hade rimliga förutsättningar för uppdraget, både i tid, omfattning och resursmässigt.

”Vi rektorer är som en hamburgare”

Jag var på en grillfest för någon vecka sedan och när jag höll hamburgaren i handen tittade jag på den och tänkte att vi rektorer är som en hamburgare. Vi pressas underifrån av föräldrar och elever som utmanar oss. Vi pressas uppifrån av skolchefer, förvaltningsdirektörer och politiker. I mitten finns vi. Vi rektorer kräver inte mer än en rimlig arbetsbelastning och goda förutsättningar att göra det som står i skollagen. Det är inte att gapa efter för mycket.

Inom politiken händer det saker. Det har bland annat sjösatts en utredning som ska lämna förslag på hur våra förutsättningar kan förbättras. Jag är nog inte ensam om att se fram emot utredningens förslag.

Det är inte för mycket begärt att ha råd att ge lärarna en bra balans mellan undervisning och planeringstid. Det är inte för mycket begärt att ha råd med både undervisning av hög kvalité och särskilt stöd till de elever som skolarbetet är extra svårt för. Det är inte för mycket begärt att kräva att politikerna som styr i kommunen ska sätta elevens rätt före budget i balans. Nästa läsår ska vi gemensamt få politikerna att förstå det!

Glad sommar!  Vi ses i augusti.

Linnea Lindquist, skolledare och fristående skoldebattör, skriver krönikor för Skolledaren.se.

Mer från Linnea Lindquist: 

Vi har inte hela bilden över vilka som äger våra skolor

Till sist finns inget kvar att skära ned på

Inget gör ett barn så stolt som att ha knäckt läskoden

Vi måste slå hål på myten om små klasser

Eleverna flyttar – och vips där försvinner skolpengen

Jensen plockar russinen ur kakan

Systematiskt kvalitetsarbete är en bluff