Debatt: Elevernas självständighet hamnar i skuggan

LÄS ÄVEN: Debatt: ”Skolledare får ett orimligt ansvar för elevernas hälsa”

LÄS ÄVEN: Debatt: ”Orimliga förhållanden kring arbetsmiljöansvaret i skolan”

När grundskolan funnits i sju år, 1969, undersökte jag hur skolors anda och miljö påverkar ungdomars sociala utveckling vid femton skolor i västra Sverige. I texterna som då styrde skolan uppdrogs åt lärare att stödja och stimulera de ungas självtillit och självständiga agerande. 

En av frågorna gällde hur elever ville agera när de fått en uppgift av läraren att söka en uppgift på biblioteket, men kunde tänka sig att göra på ett eget sätt. Lärarna, som undervisade eleverna vilka gick i åk 8, mötte samma situation, men de ombads ta ställning till hur de ansåg att eleverna borde handla.

Jag har under årens lopp försökt att återkomma till de skolor som var med redan 1969 och ställa samma frågor till lärare och elever som verkat i årskurs 8. Frågorna upprepades 1979 och 1994, vilket gav ett kvartssekels perspektiv på vad som hade skett i nio grundskolor som varit med under hela den tiden.

”Merparten fastnar i att fråga sin lärare”

1 274, 1 318 och 1 036 elever i årskurs 8 svarade på frågorna vid de tre tillfällena så som anges i tabell 1 (se faktaruta). Där har jag också fört samman hur svaren vid tre av de ursprungliga skolorna fördelade sig när jag ställde samma frågor en fjärde gång 2023. Vid alla dessa tidpunkter, som är spridda över mer än ett halvt sekel, har den politiska makten uppdragit åt skolornas personal att inom grundskolan stödja och stimulera elevers självständiga företagsamhet.

Hur lärare och deras elever svarat vid de fyra tillfällena speglar förändringar som skett i grundskolan under ett halvt sekel. Merparten av eleverna fastnar för att fråga sin lärare om de för göra som de själva tänkt i den skolanknutna situationen. 

Under slutet av 1900-talet blir det en smula färre elever som väljer att helt följa lärarens direktiv och något fler som väljer det självständiga alternativet. På 2020-talet är elevernas svarsbild förändrad. Var fjärde elev väljer nu att helt följa lärarens direktiv där bara var fjortonde elev gjorde så trettio år tidigare. Bara var tolfte elev fastnar för det självständiga alternativet i början av 2020-talet mot var sjätte elev i mitten av 1990-talet.

Förändringarna av de förväntningar på elevernas agerande som lärarnas svar innehåller går under de första tjugofem åren i den riktning som kan förväntas mot bakgrund av uppdragen i styrdokumenten. Det blev fler och fler lärare, nästan varannan 1994, som ville att eleverna skulle välja att pröva en självständig väg. 2023 är det bara en mycket liten del av lärarna som har denna förväntan på sina elever. Lärarna väntar sig inte längre att eleverna ska agera självständigt i skolsituationen, de förväntar sig att eleverna samråder med läraren innan de tar ett eget initiativ.

”Svårare att utveckla självständighet”

Mönstren som framträder i svaren tyder på att elever har det svårare att utveckla självständighet med hjälp av sina lärare idag än i slutet av 1900-talet. Sådan utveckling får ungdomar sköta på på annan tid och annan plats. Lärares förväntan på tillitsfulla och självständiga elever verkar ha pyst ut i takt med den starka betoningen av att bedömningsstöd blir använda för att detaljfixera elevernas förhållanden inom de många skolämnena.

Umgänget mellan elever, lärare och föräldrar får redan från de första årskurserna starka inslag av att vara en jakt på att förstå bedömningsunderlagen och senare att begripa betygskriterier och betygssättning. Utrymmet för självständigt agerande begränsas och lärare är för ämnesupptagna för att hinna reagera på elevers sätt att vara självständiga eller att samarbeta. Och för lärarna har det blivit perifert att reagera på elevers sätt att vara självständiga eller att klara av att samarbeta.

”Yrket har blivit en kontrollantuppgift”

De sociala utvecklingsmålen har under de senaste åren hamnat helt i bakgrunden i det liv som förs inom grundskolorna. Lärares professionella kvalitet förefaller under rektorers ledning ha skrumpnat ihop i förhållande till det kulturutvecklande uppdrag det är. Läraryrket har blivit mer av en kontrollantuppgift än en humanbefrämjande insats. Varningssignalen från den här segt utsträckta undersökningen är tydlig. Lärare och skolledare – anta utmaningen – utveckla pedagogyrkena till den kulturhävdande gärning som de är. Begränsa kontrollantuppgiften på momangen.

Mats Ekholm, professor emeritus vid Karlstads universitet