Krönika: Rektorer behöver mer regleringar

När jag fick mitt första rektorsuppdrag som 29-åring fick jag två invändningar från omgivningen. Ett; att jag var för ung och två; att jag inte visste vad jag gav mig in på. Nu, snart 14 år senare, håller jag med om att jag inte hade en aning om vad ett rektorsuppdrag innebar.

Jag brukar tänka att vi skolledare är som en hamburgare. Vi pressas uppifrån, från huvudmän och politik samtidigt som vi pressas underifrån av medarbetare, föräldrar och elever. Utöver detta har vi ett hundratal lagrum att förhålla oss till. Världens roligaste jobb är både svårt och krävande. En vän i näringslivet ramlade av stolen när jag för tio år sedan berättade att jag är närmaste chef för 58 medarbetare. Hon hade precis beklagat sig över den enorma arbetsbelastning det skulle innebära att gå från 11 till 14.

”Vi mår sämst av vårt yrke”

Tobias Richard, doktorand vid sociologiska institutionen på Umeå universitet, har djupdykt i varför skolledare väljer att lämna sina jobb. Förklaringen är emotionella krav från medarbetare, krav från vårdnadshavare och elever, samt ett stort omfång av arbetsuppgifter. Det är helt enkelt arbetsmiljön som gör att rektorer lämnar.

Sverige sticker ut. Den internationella mätningen Talis visade att rektorer i snitt stannar tre år på sin skola och det gör att vi ligger lågt i jämförelse med andra OECD-länder. Den höga omsättningen på rektorer är ett problem. Det är tur att problem är till för att lösas och lösningen på rektorskarusellen stavas regleringar.

Såväl lärare som rektorer har för hög arbetsbelastning. Vi mår sämst av vårt yrke. Det är en paradox att mätningar visar att vi älskar våra jobb, samtidigt som det gör oss sjuka.

”Verksamhet i balans är det viktigaste”

Skolledare behöver regleringar i hur många medarbetare och elever man är ytterst ansvarig för. Det måste regleras i faktiska tal vilket administrativt stöd rektorer ska ha tillgång till och hur elevhälsans uppdrag och beskaffenhet ska se ut. Men det är inte bara rektors uppdrag som behöver regleras. Regleringar av lärarnas uppdrag kommer att förbättra rektorernas arbetsmiljö. Undervisningstiden, planeringstiden, klasstorlekar och antal mentorselever behöver regleras. Det skulle underlätta något enormt för rektorer om det redan var förutbestämt.

Sedan var det detta med budget i balans. Budget är viktigt, men verksamhet i balans är trots allt det viktigaste. Ett reglerat läraruppdrag skulle ge oss stöd i att sätta press uppåt när de tilldelade resurserna inte räcker för att bedriva verksamhet utifrån lagstiftningens krav. Att slippa öka lärarnas undervisningstid hade varit en skänk från ovan.

”Ägnar veckor åt lönerevision”

En annan viktig arbetsmiljöåtgärd är tarifflöner. Individuell lönesättning har skapat merarbete för rektorer och en utbredd tystnadskultur på skolorna. Lönesättning är subjektivt och medarbetare är ofta missnöjda. Höga tarifflöner med en viss rörlig del för prestation hade varit bra för alla. Rektorer ägnar veckor åt lönerevisionen trots att resultatet till slut bara blir en skillnad på några hundralappar.

Invändningen mot regleringar är att rektorer äger sin inre organisation. Det stämmer i sak men vi får inte glömma att alla elever i Sverige ska få samma kunskaper. Därför är det dumt att vi uppfinner hjulet om och om igen.

Min önskan till regeringen är därför: reglera mera!

Linnea Lindquist, skolledare och fristående skoldebattör, skriver krönikor för Skolledaren.se.